Den 23 juni 2019 började min mardröm...

Då kom det äckliga beskedet att jag led av en ovanlig sjukdom som heter Cushings sjukdom.

En tumör som växer på endra binjurarna eller som i mitt fall på hypofysen.

Jag hade under några år sakta gått upp i vikt, samlat på mig vätska, fått konstiga blåmärken, svettades på ställen som jag inte visste att man kunde svettas på, blå/lila bristningar på låren och succesiv ökning av behåring i ansiktet.

Den sista tiden innan upptäckten så började jag samla på mig rikligt med vätska och gick snabbt upp ca 15 kg.

Den 23 juni 2019 började mitt helvete...

ca 2 veckor innan sprang jag rakt in i väggen.. jag drabbades av sjuuuka ångestattacker från ingenstans, jag blev nästan psykotisk där en stund, helt inställd på att allt jag gjorde var sista gången jag gjorde det för att jag var helt säker på att jag skulle dö. jag vågade inte sova, jag vågade knappt röra mig utanför dörren för jag visste att det skulle hända något.. (det gjorde det ju såklart inte men hjärnan tyckte det.)

Flertalet akutbesök för jag kände att något var fel men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.

den 23 åkte jag in på akuten för jag kände att jag inte kunde kissa normalt.

In på närakuten och fick träffa en jättesnäll sköterska och läkare som tog urinprov (som inte visade något)

Han kollade min svullnad i kroppen och började där och då ifrågasätta om jag hade hjärtsvikt!?

de tog några blodprover och de visade på att mitt blodsocker var lite högt men inget mer än så.

Han skickade mig vidare till medicinakuten då oron för hjärtsvikt fanns där.

Väl där inne kopplades jag upp med diverse sladdar och de tog massor av blodprov.

Visade inte på något speciellt... som alltid innan så var alla prover bra..

Jag blev placerad i ett rum och fick sen träffa den mest underbara AT-läkaren.

Hon började ställa massor av frågor och började undersöka mig..

Jag förstod inte då allvaret i de frågor hon ställde men efter undersökningen sa hon att hon ville ta ytterligare ett prov.

När provsvaret kom tillbaka så kom hon in med allvarlig min och sa att hon hade tillkallat en specialistläkare som skulle komma till mig snart och prata med mig.

In kommer en lång man med bestämda steg och en allvarlig min.

"det här är inte roligt att berätta men du har en tumör som växer på din hypofys eller din binjure"

Vi kommer lägga in dig för vidare utredning och vi kommer att göra en MR under dagen.

Chockad ringer jag min sambo och säger att jag har en tumör. Där blev allt svart. jag fattade ingenting.

Blev skjutsad upp på Endokrinavdelningen och fick träffa alla dessa underbara sjuksköterskor.

De förklarade vad som skulle göras...

Det var blodprover var 4e timme, de ville att jag skulle samla urin i 24 h och mycket mycket mer.

Då det var Söndag så fanns det bara en akutläkare så jag fick inte reda på så mycket mer förrän nästa dag.