Idag ringde läkaren... jag har provat på det fina med att sluta helt med mitt kortison, vilket inte gick.. nu har jag fått gå tillbaka till 3 ggr om dagen igen... känns som ett jävla setback men samtidigt får jag väl se något positivt i det jag kanske får bli den pigga jag igen för de senaste veckorna har gått i grått...

Hade ett lite spännande samtal med en chef på jobbet idag... hon sa åt mig att följa mina drömmar nu mitt i jobbsökande och tankar om framtiden...

Musiken har ju hela tiden legat mig varmt om hjärtat.. det är alltid musiken jag kommer tillbaka till mina dåliga dagar men även mina bra dagar! 

Sångpedagog har jag ju alltid drömt om och ännu mer drömmar har dragits mot musikalscenen.. MEN familjen då? jag kan ju inte bara sticka iväg några månader i taget... hur bygger man upp en karriär inom musik? ja det var ju en jäkligt bra fråga... jag vet faktiskt inte...men viljan finns ju alltid där i bakgrunden hur mycket jag än försöker trycka bort det...

Det är så mycket som behöver bearbetas i min stackars hjärna just nu så jag vet varken ut eller in...

Å så ska man vara sjuk mitt i allt också... hjälper en inte på traven riktigt...